Nu är alla hjärtans dag här igen. Dagen som kan uppskattas såväl som hatas. Själv står man på en hyfsat neutral nivå. Den har aldrig riktigt stått ut för mig eftersom allt verkar ha en egen dag nu för tiden, jag pratar om kanelbullens dag, mors dag, fars dag och alla andra saker som ska ha en egen dag. Den enda egentliga åsikten jag har om alla hjärtans dag är att det är ett knep för företagen att håva in stora summor med pengar. När folk hör den åsikten skapar de genast en uppfattning om vem man är, oftast väldigt negativ. De antar att man är en ensam person som trycker ner andra för att känna sig bättre själva. Nu är det sant att jag är en ensam person, om man inte räknar med familjen, men som jag nämnde så står jag ganska neutral när det gäller åsikter om alla hjärtans dag, så jag trycker inte ner andra som uppskattar den här dagen.
Sedan för alla hjärtans dag-kritikerna finns åsikten att flickvänner och pojkvänner blir tvungna att köpa något åt varandra för att visa sin kärlek, när det finns 364 andra dagar om året att kunna visa det på. Där måste jag ändå hålla med. Folk känner sig tvungna att köpa saker även om relationen kanske inte är den bästa. Om man påtvingar något som till exempel en romantisk middag kanske den inte anses lika romantisk eftersom det känns påtvingat.
Enligt vissa är det ses det som lathet att visa uppskattning på alla hjärtans dag men jag tycker också att det kan fungera som en påminnelse att visa uppskattning för personen/personerna man älskar, som man kanske inte har tid med att tänka på under stressiga veckodagar. Folk som säger att man är lat om man visar uppskattning tycker jag borde tänka om.
Alla hjärtans dag får väl vara kvar om folk tycker om det, men för mig kommer det bara var en vanlig dag i mängden. Om folk vill visa sin uppskattning till en annan person får de väl göra det. Men det kommer troligen aldrig ske av mig.