Viksjö
Förorten Viksjö är en del av kommunen Järfälla som ligger strax norr om Stockholm. Orten har en befolkning på drygt 15000 invånare då större mängden av folket bor i villor eller radhus. I området finns det även ett litet centrum som erbjuder ett antal butiker som man kan klara sig på. Viksjö är en fridfull plats, omringat av natur åt alla håll med frisk luft med den friskaste luften man kan tänka sig.
Den här texten handlar om ett kvarter. Detta kvarter heter Viksjö och det tillhör Järfälla kommun som är en förort norrut om Stockholm (Bild A). År 2005 hade Viksjö en befolkning på cirka 15000 invånare som mest består av folk från övre och genomsnittlig medelklass (1). Området består till mesta delen av många typiska svenska radhus, kedjehus och villor men består även av lägenheter och parhus i området närmare centrum. Som det nämndes så har Viksjö ett centrum. Centrumet är inte ett stort riktigt köpcentrum som ett från storstaden men det är tillräckligt för alla Viksjöbor i området. Viksjö Centrum är den typiska mötesplatsen i området, från Viksjö Centrum har man tillgång till det mesta. En kort promenad på några få minuter så kommer man fram till Viksjövallen som består av två stycken fotbollsplaner som fylls på sommaren. Det går lätt att cykla eller gå en stund för att komma vart som helst inom orten och grannorten Jakobsberg. Men Viksjö har inte så mycket att göra så oftast håller man inte på med sina aktiviteter i där, utan det gör man i stora områden som Jakobsberg, Viksjös närmsta ort. Där finns det simhall, ytterligare två fotbollsplaner, stort köpcentrum, tillgång till pendeltåget, tennishall, biograf och så vidare. Inom Viksjö finns det fem skolor varav jag har gått på tre av dem.
Viksjö härstammar ända från 1000-talet (4). Namnet kommer ifrån en runsten som där en del av texten kunde översättas till ”Knut i Vikhusum lät uppresa sten och göra bron efter fader och moder och sina bröder och syster”(3). Vikhusum döptes sedan om till Viksjö. Runstenen kan idag ses stående på Folkhögskolans tomt i västra Jakobsberg (Bild B). Gården Viksjö nämns i brev från 1300-talet och hos en annan källa säger de att Viksjö omnämns i jordeböcker från 1500-talet där det står ägarskiften såväl som markstorlek. Efter flera byten mellan ägarskiften kom J G Törnblom som senare blev ägare på 1800-talet. J G Törnblom utvecklade gården och jordbruket med uppgraderingar som jordbruksmaskiner. Gården ansågs som en av de modernaste gårdarna i Järfälla (3).
Det var först år 1967 som de första villorna och radhusen byggdes efter ett beslut som innebar att man skulle expandera Viksjö från att bara var en fridfull plats med en hel del handelsträdgårdar. Utbyggnaden av Viksjö slutfördes 1985 och efter 1985 har upprustningar skett (4).
I det lilla området Viksjö händer det inte så mycket som det har nämnts flera gånger tidigare i texten. Det bästa som har hänt orten är när Postkodsmiljonären besökte det lilla centrumet och då kan man förstå vad lite som händer här. Det finns dock en person som brukar springa runt i området. Denna man har lite udda utseende. Han har krulligt hår, mustasch, sina vanliga t-shirts och går alltid runt med en ICA-kasse. Varje dag skyndar han sig till bussen som att han alltid har bråttom men ingen vet fortfarande vart han bor eller vem han har bråttom till. Oftast verkar det som han är en ganska ensam person men sen så pratar han med busschaufförerna som att de är kompisar.
När punkten minnen kom fram fanns det inte mycket att tänka på. Jag är inte en människa som kommer ihåg minnen särskilt bra. Istället tänker jag på min generella tid i två olika skolor fram och hur dagarna gick till. Ett starkt minne som kommer upp var dagarna innan skolavslutningen. Det var ett så kallat ”Spexfoto” där alla nior klär ut sig till något roligt och tar ett kort tillsammans som ett sätt att komma ihåg varandra genom ett roligt minne. Det måste ju ha funkat för det tänker jag på nu. Som det nämndes så kommer det inte fram något speciellt minne, istället kommer det fram vad som hände under dagarna. Det uppstår även svaga minnen av vad som hände på sommarlovet. Annars uppstår det minnen från sommarloven i Viksjö. De intressantaste var festerna i samband med min kompis födelsedag. Varje år var vi sju 7 personer som åkte till blå lagunen med min kompis båt. Först träffades vi hos min kompis för att sedan gå ner till Viksjö Båtklubb för att åka en bit bort till en sjö som heter Blå Lagunen. Blå Lagunen är ett gammalt stenbrott som har fyllts med vatten och ligger en bit bort, det går i stort sett bada runtom hela sjön men det finns en strand på ena sidan av sjön (Bild C). Vattnet som skimrar blått har gett namnet till sjön. Där badades det, åts vattenmelon, grillade hamburgare och firade in sommaren. Det var några av de bästa dagarna under sommarloven.
Innan det nya gymnasiet ansåg jag att min ort var ganska tråkigt, det händer inte så mycket och man behöver oftast åka med buss till andra ställen för aktiviteter och liknande. Det fanns inte särskilt mycket kunskap om områdena i Stockholm så det fanns stor nyfikenhet på hur det skulle vara att åka buss och tåg in till staden så som föräldrarna åker till sina jobb. Efter lite mer än en månad i den nya skolan har synpunkterna om Viksjö förbättras. Storstaden var inte så spännande som det väntades, även om det var förutspått att det till slut skulle bli så. Nu kommer man hem till ett lugnt och härligt Viksjö med ren frisk luft omringat av natur och nära till vattnet. Det är just därför Viksjö är så härligt. Det är nära naturen och det är lugnt. Viksjö är inte ett stort område så det är nära till det mesta man behöver. Det som är mindre bra med området är såklart resvägen till skolan och andra aktiviteter men annars går det inte att hitta så mycket annat fel med orten.
Det var förorten Viksjö. Tack för att ni läste.
Källor: (1) http://www.viksjo.nu/om-viksjo/
(2) http://fasteboda.se/omradet/historik.html
(3) http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0123030036/
(4) http://jarfalla.se/underwebbar/bowebben/valkommen-till-jarfalla/omraden-i-jarfalla/viksjo.html
Texten var bra historisk, den var intressant att läsa tex med sommarminnena och de fina bilderna. Man ser att du har lagt ner mycket arbete i att hitta fakta i texten och det var inga grammatiska fel men tyvärr var det lite för mycket "jag" i texten. Reportaget saknade en ingress, några slarvfel som i fjärde stycket "när man klär ut niorna klär ut sig".
Texten saknade lite flyt, det kändes lite hackigt med halvsega satsradningar och lite fel ordval. Det var lite för mycket fakta och du hade kunnat haft med lite mer målande språk med härliga beskrivningar. Några satsradningar och några felaktiga uppräkningar som var lite mycket.
//Erik Calleberg TE13C